Meny
Logga in

Ahlberg, Harry

Född:
18 april 1920
Död:
2014

En far med svart skärmmössa och brun unicabox i näven hade Harry Ahlberg. Han försvann som de andra farbröderna ned för Mariaberget på Söder i Stockholm tidigt om mornarna. Fadern dog i en blodsjukdom innan Harry riktigt hunnit lära känna honom. Också styvfadern, som var styrman på en bogserare dog tidigt - utskickad i Bottenhavet efter utfärdad minvarning. Innan han gav sig ut gick han in på postkontoret och sände sina sista kontanter till Harrys mor. En praktisk man. Vid det laget hade Harry börjat realskolan och upptäckte att där hade grabbarna helt andra slags pappor än dem han träffat på Söder. Det var kamrerer, jurister, teaterdirektörer och brandsoldater. Efter skolan tog Harry jobb på en stor verkstad. Han engagerade sig i en "vild, anarkistisk grupp". Spanska inbördeskriget och kampen mot fascismen var något som engagerade arbetarungdomen vid den här tiden. Harry hörde till dem som var aktiv och sålde Spanienkommitténs tidning Solidaritet. Han hängde på biblioteket på Hornsgatan 76, skrev skisser och korta noveller i Metallarbetaren och kommunistiska ungdomsförbundets tidning Stormklockan. Bytte jobb varje halvår. 1944 debuterade han. "Söndag med hög hatt på" togs emot väl av kritikerna. Den innehöll bilder från fabrikslivet på Atlas Diesel och glimtar från barndomen. Men att bli författare smällde inte högt på Söder. När modern dog sex år efter debuten hittade han hennes exemplar av debutboken – ouppsprättad.

I en första förtvivlan över att lämna den gamla världen på Mariaberget och ge sig över till realskolegrabbarna, skrev Harry Ahlberg som trettonårig sin första bok. Ett fyrtio sidor tjockt slanglexikon. Ett vaxdukshäfte fyllt av söderslang, ett barndomens arv som han har hållit fast vid och använt i dialogen i sina böcker. Träffar man tonen har man inte svikit, skriver han. Stoltheten och klasskänslan hör ihop med tonklangen i språket. Framför allt är det i släktkrönikan "Gotlänningarna" som han lyckats. Här är det inte bara livet på Söder vi får möta. Huvudpersonen Bob, som har det mesta gemensamt med Harry, reser på somrarna tillsammans med modern till hennes föräldrar på Gotland. Här får grabben snart klart för sig att klasskampen pågår också ute på vischan, fast nu är det mellan rika bönder och fattiga fiskare. "Gotlänningarna" inleddes 1970 med "Kungen kör förbi". När den femte delen "Bogseraren går ut" publicerades 1995 skrev Svenska Dagbladets recensent att sviten hör till "de bästa barndoms- och Stockholmsskildringarna som har skrivits i svensk litteratur" (1995-08-10).

Harry Ahlbergs realistiska böcker på 40- och 50-talet såldes aldrig i några stora upplagor; debutboken i 150 exemplar. Att försörja sig på skrivandet var det inte tal om. Under en tioårsperiod bodde Ahlberg i Danmark och skrev bl.a. två romaner från idrottsvärlden. "Falkens bana" (1953) handlar om proffsboxaren och arbetarpojken Svend Falken Andersen. Ahlbergs boxningsintresse härrörde sig från barndomen där han tidigt sprang på Linnéas boxningsklubb. Sedan han flyttat till Köpenhamn tränade han på Malles boxningsinstitut där det fanns en del framgångsrika boxare. Falken var Harry själv - boxaren från underklassen som ville slå sig fram. "När man går en match så ere som om man ville slå knock på Överingenjörn å hela samhället på en gång." Den sålde i 182 exemplar. "Svarte riddaren" (1955) är också den en idrottsroman fast om cykelproffsens värld. Ingen imponerande upplaga här heller. Sämst gick det för "Ett äventyr i grönt" med 95 sålda exemplar.

En bit in på 60-talet var Harry Ahlberg bortglömd som författare. "Nu vara det som om jag över huvud taget inte hade klivit in mellan repen och gått mina matcher, publicerat en enda bok. Ljuset över ringen var släckt. Tystnaden fullständig. Ten and out." Istället för att deppa ihop tog han tag i sina gymnasiestudier, nu åter i Stockholm, och omskolade sig så småningom till ingenjör. Som sådan arbetade han under 1960-talet i bygg- och rivsvängen; fick se sin egen barndomsvärld och en kulturepok monteras ned. När han ställde in sina skitiga röda anläggningsstövlar i garderoben och istället fick jobb som konstruktör på en arkitektfirma ("rena lackskomiljön") kom lusten och tiden att skriva tillbaka. Efter åtta års uppehåll. 1966 låg manus till novellsamlingen "Huset skall rivas" med material från rivningsraseriets Stockholm klar, men förlagen sade nej. Ahlberg konstaterade att han nu var en halvgammal författare, som det inte lönade sig att satsa på. I "Boken och bron", en debattbok om kulturmarknaden (1990) beskriver Ahlberg hur han använde pseudonymen Bertil Johansson för att bli publicerad igen – i Bonniers litterära magasins debutantnummer. Själv kände han sig kasserad som författare, men Bertil Johansson togs emot med öppna armar, vilket gav Harry Ahlberg vatten på sin kvarn. "Det var egentligen inte författarens prosa man bedömde, det var hans image, den förställningsbild kritiken och den bärande publiken gjorde sej."

Under 70-talet, när marknaden för arbetarlitteratur åter var på uppgång, fick också Ahlberg ett uppsving. Det var då tre delar av hans släktkrönika Gotlänningarna kom. Han var åter tillbaks i Danmark och engagerade sig i kampen mot EU, vilket resulterade i "Den galne europén" 1975. I "Arbetets ära, arbetets villkor" (1979) ingår både nyskriva och tidigare publicerade prosastycken, om svenskt arbetsliv på 30- och 40-talen. "Harry Ahlbergs styrka ligger i förmågan att i den lilla händelsen fånga och förklara det stora skeendet", skrev Kurt Salomonson i Kommunaltjänstemannen. Ända in på det nya millenniet har Harry Ahlberg gjort sig påmind. 2001 kom kärleksromanen "Kristi rosor" och ett år senare den självbiografiska "Regementets ära" från krigsåret 1941. Så sent som 2008 kom "Falkens bana" ut i ny upplaga utan att dock väcka någon större uppståndelse. I förordet skriver Ahlberg ironiskt: "Denna roman tillägnas mina nio trofasta och anonyma läsare." Bakom sig hade han då ett drygt 60-årigt författarskap.

Det här är en förkortad version av artikeln om Harry Ahlberg. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang