Meny
Logga in

Akunin, Boris

Född:
20 maj 1956
Foto: Bengt Gustafsson / Forflex (2002)

Pseudonym för den ryske litteraturvetaren och översättaren, Grigorij Tjchartisjvili, född i Zestaponi i Georgien. Hans georgiske far var militär, den judiska modern lärare, och då han var två år gammal flyttade familjen till Moskva, där han växte upp. 1973–79 studerade han vid skolan Moskva Norra 36 med specialinriktning på engelska språket och litteraturen. Under den här perioden blev han fascinerad av japansk kultur och litteratur, och fortsatte därför sina utbildning på institutet för asiatiska och afrikanska studier vid statliga Lomonossow-universitet i Moskva 1979–86.

Han blev där bekant med en kvinnlig japansk utbytesstudent, och deras vänskap ledde till ett förhållande. De gifte sig i största hemlighet, eftersom den kommunistiska regimen såg intima kontakter mellan sovjetiska och utländska studenter som en given grund för spioneri. Äktenskapet sprack efter runt ett halvdussin år, enligt Akunin eftersom det handlade om två starka personligheter som i långa loppet hade svårt att samsas. Några närmare detaljer om första hustrun har aldrig offentliggjorts.

Efter studierna började Akunin översätta främst japansk men även engelskspråkig litteratur och lyrik till ryska, och fick lovord bl.a. för sitt redaktörsarbete med en antologisvit med japansk poesi som publicerades i 20 volymer. Han började dessutom skriva artiklar och recensioner för den respekterade litteraturtidskriften Inostrannaïa Literatoura ("Utländsk litteratur"), och sedan kommunistregimen fallit blev han 1994 dess biträdande redaktör.

I mitten av 1990-talet arbetade han med en litteraturhistorisk bok om självmord bland ryska och sovjetiska författare. Arbetet gick långsamt, och som avkoppling skrev han sin första kriminalroman, en historisk deckare om polistjänstemannen och detektiven Erast Fandorin, verksam i Ryssland i slutet av 1800-talet, alltså under tsar-tiden. Historien publicerades som "Vinterdrottningen" (1998, Azazel) under pseudonymen B. Akunin. Ordet "akunin" är japanskt, och betyder ungefär "laglös" eller "en som inte följer reglerna". Genom initialen "B" blev namnet också en bugning åt den ryske anarkisten Michail Bakunin – tidigt en anhängare och vän till Karl Marx, som dock ändrade åsikt och vars namn har lyfts fram i Ryssland efter kommunismens fall.

Böckerna om Fandorin blev snabbt populära hos ryska läsare, och sedan det år 2000 avslöjats vem som ligger bakom pseudonymen blev Akunin författare på heltid. Han har visat en häpnadsväckande produktivitet, och presterat romaner, facklitteratur i främst litteraturvetenskap och historia, översättningar, filmmanus samt debattartiklar i extremt snabb takt. Han engagerade sig dessutom politiskt, och har under 2000-talet varit en skarp kritiker av de ryska militära aktionerna i t.ex. Georgien och Ukraina. Han har även varit ett viktigt namn i den löst sammansatta grupp ryska intellektuella som agerat mot bl.a. president Putin och myndigheternas uttalanden om och ingripanden mot homosexuella.

Trots att han är en nagel i ögat på det ryska politiska etablissemanget är han ansedd som en av landets främsta översättare och kriminalförfattare, och har i den sistnämnda rollen haft stora framgångar även internationellt. Han är förtegen om sitt privatliv, men det är känt att han under 90-talet gifte sig med sin personliga sekreterare Erika Ernestovna. Makarna är formellt bosatta i Moskva, men tillbringar också mycket tid i Georgiens huvudstad Tbilisi samt den slottsliknande egendom som han i början av 2000-talet köpte i byn Saint-Malo i franska Bretagne.

Akunin har förklarat att hans intresse för kriminallitteratur väcktes av hans mor samt hustrun Erika, som bägge klagade över bristen på goda ryska deckare. Han fick idén att skapa en rysk Sherlock Holmes, men av en mer modern typ. Resultatet blev Erast Fandorin, som löser fall fr.o.m. 1870-talet och ända in i 1900-talets första decennier, och som av västerländska kritiker beskrivits som en korsning mellan Sherlock Holmes och James Bond. Författaren själv har angett prins Andrei Bolkonsky från Tolstojs "Krig och fred" som en av inspirationskällorna, och beskriver sin hjälte som en förening av rysk intelligentia, engelsk gentleman och japansk samuraj. Fandorin löser fall i olika delar av Ryssland och ibland även utomlands.

Akunin ville dock mer än så med sina böcker: i Fandorin-deckarna granskar han olika kriminallitterära subgenrer och använder inslag från dem. "Vinterdrottningen" är en konspirations-thriller, "Turkisk gambit" (1998, Turetskij gambit) en spionroman, "Leviathan" (1998, Leviafan) en traditionell pusseldeckare och "Akilles död" (1998, Smert Achillesa) en agentthriller om en lejd mördare. "Särskilda uppdrag" (1999, Osobyje porutjenija) innehåller två långnoveller, en lättsam bedrägerihistoria samt en blodig berättelse om en galen mördare som lånat drag av Jack Uppskäraren. Och så fortsätter det, med bl.a. olika typer av politiska thrillers och en tekno-thriller.

Författarens intresse för att använda och godmodigt leka med litterära genrer och subgenrer sträcker sig dock längre än så. 2006–12 skrev han den till svenska oöversatta s.k. Genresviten, fem romaner av helt olika typ, med titlar efter den litterära genre det handlar om. Titeln "Spionski roman" (2006) betyder alltså kort och gott "Spionroman", och på samma sätt finns bl.a. "Science fiction" och "Barnbok". Han leker även med genrer i "Brödraskapssviten" 2007–11, men här handlar det om film. Två underrättelsetjänster – den ryska och den tyska – kämpar mot varandra under första världskriget i tio separatpublicerade långnoveller, var och en med handlingen modellerad efter en populär filmgenre. Huvudpersoner är Alexei Romanov samt hans tyska rival och konkurrent Sepp von Theofels.

Mer renodlade pusseldeckare är en handfull historier om nunnan syster Pelagia, som har lånat vissa drag från Agatha Christies miss Marple. Hon introducerades i "Pelagija i belyj buldog" (2000), och har blivit populär inte minst i Storbritannien. Akunin har även skrivit romaner som utspelas i modern tid: det finns en kort svit böcker om Erast Fandorins barnbarn Nicholas Fandorin, en engelsk(!) historiker som gjorde entré i "Altyn-tolobas" (2000). Hans leklust märks även i t.ex. hans högst egna novellversion av Tjechovs "Måsen", omskriven till en deckarhistoria, och i romanen "F.M." (2006) som handlar om Nicholas Fandorins jakt efter (den fiktiva) originalversionen av Tolstojs "Krig och fred", som sägs vara en renodlad kriminalroman.

Under eget namn, Grigorij Tjchartisjvili, har Akunin publicerat två historiska romaner samt en rad fackböcker, däribland Rysslands historia i flera delar. Den inleds på 800-talet, och har i skrivande stund nått fram till 1600-talet i fyra volymer. 2007–12 kom även tre historiska deckare under pseudonymen Anatoly Brusnikin, med större tonvikt lagd på de historiska skildringarna än på kriminalinslagen. Den första utspelar sig under Peter den stores regeringstid, de två övriga under Kaukasus- respektive Krim-kriget. De tre romanerna som publicerades under ytterligare ett alias, Anna Borisova, 2007–11 var ett försök att skriva annat än kriminallitteratur, och göra det ur en kvinnlig synvinkel. Resultat är inte ointressant men inte heller särskilt lyckat, och enligt författaren blir det inte fler Borisova-romaner "om jag inte går genom en könsbytesoperation först".

Akunin har betonat att hans romaner i första hand är avsedda att underhålla. Han har emellertid åstadkommit en "allvarlig" roman, "Aristonomia" (2012), publicerad s.a.s. under båda hans efternamn: Akunin-Tjchartisjvili. Det är en eftertänksam, snarast filosofisk skildring av utvecklingen mellan de s.k. Februari- och Oktober-revolutionerna i Ryssland 1917, vilken nått större framgångar hos kritikerna än hos läsarna.

Det här är en förkortad version av artikeln om Boris Akunin. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang