Meny
Logga in

Alain-Fournier, Henri

Född:
3 oktober 1886
Död:
22 september 1914

Den franske författaren och kritikern Henri Alain-Fournier föddes den 3 oktober 1886 i La Chapelle-d'Angillon, departementet Cher, med namnet Henri-Alban Fournier. Föräldrarna var lärare på landsbygden men ordnade för sonens studier vid prestigegymnasiet Lycée Lakanal utanför Paris. Där mötte han Jacques Rivière, som kom att bli en god vän och senare i livet även författarkollega och svåger. Tillsammans sökte de sig efter avslutade gymnasiestudier till det anrika Parisuniversitetet École Normale Supérieure, men båda misslyckades.

Under värnplikten som 20-åring publicerade Alain-Fournier sina första essäer, ett par dikter och berättelser. Tillbaka i Paris som civilist 1910 övergick han till att skriva litteraturkritik i tidningen Le Journal. Vid samma tid inledde han arbetet med sin enda roman, "Den store Meaulnes" (1916, Le Grand Meaulnes, på svenska även utgiven med titeln "Det underbara äventyret"). Den gick under sensommaren 1912 som följetong i Nouvelle Revie Française men publicerades i bokform året därpå.

"Den stora Meaulnes" fick ett mycket gott mottagande och nominerades för det prestigefulla Prix Goncourt, men utan att vinna utmärkelsen. "Den stora Meaulnes" har också filmatiserats två gånger, 1967 och 2006.

En andra roman med arbetsnamnet "Colombe Blanchet" avbröts av världskriget. Alain-Fournier enrollerades i armén i augusti 1914 för att stupa redan en månad senare under det första slaget vid Marne. Han var då 27 år gammal.

Alain-Fourniers "Den store Meaulnes" hör till de moderna franska klassikerna och är en av de verkligt stora ungdomsromanerna i Frankrike. Det är en fantasifull och romantisk skildring av barndomens förlorade paradis i en ödslig landsbygd inte olik Alain-Fourniers egna uppväxtmiljöer. Den 18-årige Augustin Meaulnes är en skolpojke som på en lång skogspromenad möter en vacker flicka, Yvonne de Galais, på en märklig maskerad, ett bröllop utan brud. I resten av romanen söker Augustin efter platsen för mötet med sin stora kärlek i en symbolisk jakt efter det förlorade paradiset. När han slutligen ska möta flickan är hon död.

Alain-Fournier har själv beskrivit sin unge hjälte som "en man vars barndom var för vacker … Han vet nu att detta paradis aldrig längre kan existera".

Det är inte bara miljöerna som påminner om Alain-Fourniers uppväxt, även kärlekshistorien ska till vissa delar ha varit självupplevd. I sin brevväxling med Jacques Rivière berättar Henri Alain-Fournier om ett möte som 18-åring med en vacker kvinna på stränderna vid Seine, Yvonne de Quiévrecourt. Han blev djupt förälskad, men känslorna besvarades inte. Varje år, på samma dag, gick Alain-Fournier till Seines stränder för att möta den unga kvinnan, men först åtta år senare möttes de på nytt. Då var hon gift och hade två barn.

Bland de litterära inspirationskällorna nämns Thomas Hardy och Robert Louis Stevenson, den senare introducerad av kollegan från Le Journal, André Gide. Under tiden Alain-Fournier arbetade med sin roman sträckläste han Stevensons verk och det går att finna flera referenser till "Skattkammarön", men även till Defoes "Robinson Crusoe".

Alain-Fourniers övriga ungdomsskrifter är samlade postumt i "Miracles" (1924) och den långa, nästan dagliga brevväxlingen med Jacques Rivière gavs ut av den senares änka (tillika Alain-Fourniers syster). Brevväxlingen ger en bild av de båda vännernas konstnärliga och personliga utveckling under ungdomstiden fram till kriget bryter ut och båda kallas in till armén. Även Henris brev till föräldrarna har getts ut i bokform.

Det här är en förkortad version av artikeln om Henri Alain-Fournier. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang