Meny
Logga in

Aleksijevitj, Svetlana

Född:
31 maj 1948
Visa fler bilder Foto: Ola Erikson / Forflex (2017) Foto: Ola Erikson / Forflex (2016)

Svetlana Aleksijevitj föddes tre år efter andra världskrigets slut i den sovjetiska republiken Ukraina och växte upp i en vitrysk by där både hennes ukrainske far och vitryska mor arbetade som folkskollärare. Som ung flyttade Svetlana till Minsk och utbildade sig till journalist vid universitetet och arbetade sedan som journalist och tidningsredaktör på vitryska tidningar och tidskrifter. I början av 1980-talet påbörjade hon sitt livsverk sviten "Utopins röster - historien om den röda människan". Efter att ha blivit utsatt för allt mer pressande trakasserier och påtryckningar av Lukasjenkos regim i slutet av 1990-talet valde hon att gå i exil och lämnade Vitryssland 2000. Genom The International Cities of Refuge Network, som organiserar ett fristadsboende för förföljda författare, kunde hon bosätta sig och leva under ett drygt decennium i olika västeuropeiska städer, bl.a. i Paris och Berlin. Åren 2006-08 tillbringade hon i Göteborg. Hon återvände till Minsk först 2011.

Influerad av den vitryske författaren Ales Adamovitj, som skriver dokumentära kollektivromaner i form av långa monologer uppbyggda av ett stort antal människors berättelser, har Svetlana Aleksijevitj i sitt författarskap inriktat sig på att uttrycka erfarenheter från det sovjetiska livet ur enskilda människors perspektiv. De fem delarna i "Utopins röster" bygger på ingående samtal med människor som hon mött under långa resor runt det vidsträckta land som tidigare utgjorde det sovjetiska samhället. Ur sitt väldiga material bestående av mellan 800-1000 intervjuer för varje del, har hon i sina bearbetningar gjort en komprimering för att fånga essensen i samtalen. Resultatet som kan sägas befinna sig "i skärningspunkten mellan dokumentär och dikt, epik och journalistik" (Peter Fröberg Idling i Vi Läser, nr. 1, 2015) framstår som en myllrande oratoriekör i litterär skepnad.

I "Kriget har inget kvinnligt ansikte" (U vojny ne zjenskoje litso), som är svitens första bok, berättas den glömda historien om alla kvinnor som stred som soldater i Röda armén under det Stora fosterländska kriget (andra världskriget). Kring en miljon kvinnor stred i armén, istället för ära och medaljer möttes de under efterkrigsåren av förakt och glömska. Boken var färdigskriven 1983, Svetlana Aleksijevitj anklagades för att vanhelga den sovjetiska kvinnan och publiceringen skedde först 1985, när censurens tryck lättat i det sovjetiska samhället i och med att Gorbatjov infört glasnost.

Samma år utgavs också svitens andra del, "De sista vittnena" (Poslednije svideteli), som handlar om de som var barn i åldern sju till tolv år under kriget. Många av dem förlorade sina föräldrar, for mycket illa och drev omkring i svält och hemlöshet.

I "Zinkpojkar" (1989, Tsinkovyje maltjiki) är det den utdragna invasionen av Afghanistan 1979-89 som står i centrum. Boken är utformad som en växelsång mellan de unga sovjetiska pojkar som blev skickade dit som soldater och mötte ett inferno och deras mödrar som sedan fick hem sina söner i hopsvetsade zinkkistor. Detta för att hindra de anhöriga att se hur lemlästade kropparna var. Den svenska utgåvan av "Zinkpojkar", som kom 2014 avslutas med ett dokument från den rättegång som hölls mot Svetlana Aleksijevitj i Minsk 1993, där hon anklagades för att ha kränkt några av de intervjuades heder med sin bok.

Den första av Svetlana Aleksijevitjs verk som översattes till svenska var "Bön för Tjernobyl" (Tjernobylskaija molitva). Den gavs ut på svenska 1997 i beskuret skick, först 2013 kom den i sin helhet i författarens version från 2005. När det stora kärnkraftshaveriet i Tjernobyl inträffade 1986 sågs kärnkraften som en ofarlig och säker energiform av såväl forskare, vetenskapsmän, den sovjetiska ledningen som folk i allmänhet. Kärnkraftverket i Tjernobyl ligger i Ukraina nära gränsen till både Vitryssland och Ryssland. 70 % av avfallet beräknas ha landat i Vitryssland. Ledningen kallade först haveriet en brandolycka men övergick, när omfattningen började stå klar, att se det som ett krig. Stora militära trupper kallades in för att organisera evakueringen av boende i närområdet samt saneringen av jorden. I tre år reste Svetlana Aleksijevitj runt och genomförde hundratals intervjuer med boende i närliggande byar och städer, med sanerare och anhöriga, forskare och politiker samt äldre människor som flyttat tillbaka till den övergivna, smittade zonen kring reaktorn. I boken berättar människorna om aningslös fascination, om ofattbar korruption, sorg och lidande och inte minst om sin stora oro för framtiden i mycket gripande monologer.

2013 översattes den sista delen i "Utopins röster", "Tiden second hand" (2013, Vremja second hand) där Sovjetunionens kollaps som stat 1992 ställs i fokus. Här återges det sovjetiska folkets upplevelser av landets sönderfall. Berättelserna handlar om sorg, smärta och lidande över hela den historiskt sett mycket omvälvande tid som förflutit sedan revolutionen 1917. Upplevelser och tankar fyllda av bitterhet och ambivalens blandas med nostalgi och längtan tillbaka till vad som av många fortfarande uppfattas som den gamla goda tiden. Även när det gäller nutiden och framtiden är synen blandad; medan en del upplever ett frihetens samhälle med stora möjligheter att klättra uppåt och tjäna pengar har andra blivit fattiga och ser en förtvivlande hopplöshet breda ut sig i ett samhälle där djungelns lag gäller.

Det tog Svetlana Aleksijevitj 35 år att skriva de fem böckerna i sin svit "Utopins röster". På svenska finns vid sidan av sviten "Förförda av döden : ryska reportage" (1998) i urval av Stig Hansén och Clas Thor.

Svetlana Aleksijevitj har kallats vår tids Dante. Hon har tilldelats många litterära priser i Tyskland, Ryssland, Italien, Frankrike, USA och Polen. 1996 fick hon Tucholskypriset av Svenska PEN och 2011 Ryszard Kapuscinski-priset för litterära reportage. 2015 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "... för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid."

Det här är en förkortad version av artikeln om Svetlana Aleksijevitj. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang