Meny
Logga in

Algren, Nelson

Född:
28 mars 1909
Död:
9 maj 1981

Egentligen Nelson Ahlgren Abraham, amerikansk författare, född i Detroit men uppvuxen i Chicago, där han redan i ungdomen blev väl förtrogen med den sociala misär som han skildrar i sina romaner. Fadern var bilmekaniker och farfadern en svensk immigrant som konverterat till judendomen och tagit sig namnet Abraham. 1931 tog Nelson Algren journalistexamen vid University of Illinois. Därefter flyttade han söderut och arbetade under depressionstiden bland annat som dörrknackande försäljare. Det lär ha varit efter att ha blivit strandsatt utanför en öde bensinstation som han skrev sin första novell, "So Help Me", senare publicerad i tidskriften Story. Det var också vid den här tiden som han antog sin svenske farfars ursprungliga namn, men med lätt modifierad stavning. 1935 återvände Nelson Algren till Chicago. Han blev redaktör för experimenttidskriften New Anvil, men arbetade också åt hälsovårdsmyndigheterna. På senare år undervisade han i litterär gestaltning vid universiteten i Iowa och Florida. Han var också en regelbunden krönikör i Chicago Free Press. 1975 flyttade han till Long Island där han sedan förblev bosatt fram till sin död.

Nelson Algren är en av de ledande medlemmarna av den så kallade Chicagoskolan, en litterär inriktning präglad av frän realism och besk samhällskritik. Han debuterade 1935 med "Somebody in Boots", en roman i tidstypisk dokumentärstil tillägnad Amerikas hemlösa pojkar. Han skrev därefter flera naturalistiska romaner om fattigdom, kriminalitet och narkomani.

"Det gryr ingen morgon" (1942, Never Come Morning) skildrar de polska invandrarkvarteren på Chicagos West Side. Hänvisade till arbetslöshet och kriminalitet söker sig ungdomarna till boxningsklubbarna, där man kanske snabbt kan få sin egen "morgon att gry". I romanens centrum står den lovande boxaren Bruno Bicek.

Algrens mest kända roman, "Mannen med den gyllene armen" (1949, The Man with the Golden Arm), utspelas likaså bland spelare, narkomaner och tjuvar i Chicago. För den belönades Algren med National Book Award. Den blev sedermera också filmatiserad av Otto Preminger med Frank Sinatra i huvudrollen, en film som Algren dock tog avstånd ifrån. Romanen handlar om morfinisten Francis Majcinek, en vinddriven existens, vars flinka kortspelarkonster gett honom öknamnet "mannen med den gyllene armen".

Under McCarthy-tidens USA blev Nelson Algren svartlistad för sina vänstersympatier. Hans sista roman "Röda lyktor" (1956, A Walk on the Wild Side), som kretsar kring en bordell i New Orleans, kritiserar samhället för dess skenhelighet och dubbelmoral. Romanen fick emellertid nedgörande kritik. Efter detta gick Algren in i en djup depression och slutade skriva.

Nelson Algren beundrades bland annat av Ernest Hemingway, med vilken han tillbringade en jul på Kuba. Han uppmärksammades också av de franska existentialisterna. Han var gift två gånger men hade ett långvarigt förhållande med Simone de Beauvoir, ett förhållande hon har beskrivet i romanen "Mandarinerna" (1954, Les Mandarins), dedicerad till Algren, och i sin självbiografi. De träffades första gången 1946 då hon sökte upp honom i Chicago. Senare gjorde de flera längre resor tillsammans, bland annat i Latinamerika. 1949 bodde han också hos henne i Paris och kom då i kontakt med Jean-Paul Sartre.

Det här är en förkortad version av artikeln om Nelson Algren. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang