Meny
Logga in

Arnim, Bettina von

Född:
4 april 1785
Död:
20 januari 1859

Bettina von Arnim, född i Frankfurt som Anna Elisabeth Catharina Ludovica Magdalena Brentano, och avliden 74 år senare i Berlin, tillhör den tyska kulturhistoriens mer ryktbara personligheter i sin roll som författare, kompositör och originell kulturvärdinna i en av romantikens så kallade salongsmiljöer. Hon var också samhällsaktivist, medveten om sociala orättvisor och engagemanget avsatte spår i hennes författarskap. Fadern, Peter Anton Brentano, ursprungligen från Italien, var köpman och diplomat; modern, Maximiliane von La Roche var dotter till författaren Sophie von La Roche. Bettina von Arnims bror, Clemens Brentano, var också författare och främst beryktad för att han tillsammans med Achim von Arnim utgav "Des Knaben Wunderhorn" (1805-08), en av den tyska romantikens viktigaste böcker, vilken senare tonsattes av Gustav Mahler. Achim von Arnim och Bettina gifte sig 1811 och paret, som bosatte sig i Berlin, skulle få sju barn i ett lyckligt äktenskap. En av döttrarna, Gisela von Arnim, blev själv författare. Det var dock först efter makens död 1831 och Goethes död ett år senare som Bettina von Arnim själv framträdde som författare till några uppmärksammade verk. Frågan är om det ändå inte främst var tack vare sina vänskapsförbindelser och sin rika begåvning och självsvåldiga, halvt anarkistiska personlighet som hon än idag är omtalad. Med sin förtrogna väninna Karoline von Günderode vågade hon som ung kvinna utmana konventioner och lagar; det enda som de två lät sig styras av var sådant som de själva fann förnuftigt och i överensstämmelse med deras egna personligheter. Hon kom också att utveckla nära vänskap med bland andra Goethe, Beethoven och Friedrich Wilhelm IV, den senare karaktäriserad som "romantikern på tronen". Relationen med Goethe finns för övrigt gestaltad, om än perifert, i Milan Kunderas roman "Odödligheten", men vänskapen med Goethe uppmärksammas knappt i de svenska biografier över honom som utkommit under de senaste decennierna. Den vänskapen betydde säkert mer för henne än vad den överhuvud tillförde Goethe. Den svenska romantikens mest beryktade salongsvärdinna, Malla Silfverstolpe, har i sina "Memoarer" berättat om Bettina von Arnim. Hon fascinerades av hennes personlighet under sin resa i Tyskland 1825-26 och lyssnade till von Arnims återgivande av sina svärmiska äventyr, alltmedan tyskan "satt som hon brukar baklänges på sina fötter i soffan".

Det här är en förkortad version av artikeln om Bettina von Arnim. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang