Meny
Logga in

Baggesen, Jens

Född:
15 februari 1764
Död:
3 oktober 1826
Pastell av Christian Homeman (1806)

Jens Immanuel Baggesen föddes i ett fattigt hem i Korsør i Danmark. Barndomen var svår, och han beskrivs som en klen och psykiskt sårbar pojke; han var tidigt ansatt av religiösa grubblerier och ska före nio års ålder flera gånger ha försökt begå självmord av olycklig kärlek. Men han var osedvanligt begåvad, och fick möjlighet att utbilda sig. 1882 började han läsa teologi vid universitetet i Köpenhamn, där han levde i ekonomisk misär. Han gjorde sig ett namn genom de dikter han publicerade i tidningar; boken "Komiske fortællinger" (1785) blev en framgång och Baggesen började umgås i den danska societeten. 1790 fick han en professur i Köpenhamn, och hans litterära ställning stärktes med "Ungdomsarbeider" (1791) och "Labyrinten" (1792-93). Den skildrar en resa i Tyskland, och Baggesen tillbringade en stor del av sitt liv på resande fot i Europa. Han tog starka intryck av tysk filosofi, och lade Kants förnamn Immanuel till sitt eget. Hemma i Danmark firades Baggesen som den främste bland författare, men 1813 inledde han en fejd med Oehlenschläger, förlorade sin tätposition och lämnade 1820 landet. Sedan följde en tid av kringflackande, kantad av familjetragedier och avslutad med Baggesens död i Hamburg. Numera bortglömd anses han ha varit en framstående språkkonstnär, vars sprakande idérikedom lett till jämförelser med Strindberg.

Det här är en förkortad version av artikeln om Jens Baggesen. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang