Meny
Logga in

Bremer, Fredrika

Född:
17 augusti 1801
Död:
31 december 1865
Målning av Johan Gustav Sandberg

Fredrika Bremer föddes 1801 i Åbo, Finland. Hon är en författare som har haft stor betydelse för kvinnofrågan. Bremer tillhörde en rik borgarfamilj, fadern var brukspatron. Familjen flyttade 1804 till Stockholm för att året därpå bosätta sig på Årsta slott i Österhaninge. Bremer uppfostrades i tidens anda för att bli attraktiv på äktenskapsmarknaden. Uppfostran innehöll studier i olika språk samt historia och geografi. Även teckning, musik och dans ingick i den kunskapsbas en högreståndskvinna skulle tillägna sig. Målandet fortsatte hon med också som vuxen.

Maten ransonerades strängt under barndomen, eftersom för mycket mat ansågs göra sinnet slöare och modern dessutom ville ha smärta döttrar. Fredrika och hennes syskon hade ingen närmare kontakt med föräldrarna och fick inte heller komma ut särskilt ofta. Man ville nämligen skydda dem från världens ondska. Fredrika Bremer har beskrivit hur hon övervägde självmord på grund av föräldrarnas stränghet. Hon protesterade genom att uppvisa ett destruktivt beteende, bland annat genom att elda upp saker eller klippa sönder kläderna. Känslan av instängdhet skapade enligt henne själv två begär: att veta och att njuta. I femtonårsåldern fick Bremer tillåtelse att börja läsa romaner, en sysselsättning som tidigare varit förbjuden. 1821-22 åkte hon tillsammans med familjen på en bildningsresa till Tyskland, Schweiz och Frankrike. Efter denna resa hamnade hon i en långvarig depression, som hon så småningom arbetade sig ur. Hon började skriva och ägna sig åt filantropi. Trots att några friare hade funnits i ungdomen förblev Fredrika Bremer ogift. Vintern 1831-32 började hon studera filosofi för Per Böklin, teolog i Lund. Det intellektuella utbytet mellan dem fortgick under resten av hennes liv.

Bremer debuterade anonymt 1828 med en samling berättelser kallad "Teckningar ur vardagslivet". Ett par år senare kom den första romanen "Familjen H***", som kallats vår första borgerliga roman. Så småningom började Bremers böcker översättas till andra språk och hon blev en av världens mest lästa författare. Speciellt populär var hon i den engelskspråkiga världen.

Under sitt liv gjorde hon ett par stora resor. En till nya världen, Amerika, dit hon åkte 1849. Hon togs emot som en berömd författare och stannade där i två år. I brev till sin syster beskriver den samhällsintresserade författaren allt hon upplevde där: från sociala inrättningar hon besökte till de kända författare hon mötte, bland dem Ralph Waldo Emerson. Inte minst engagerade hon sig i slavfrågan. Under denna resa besökte hon även Kuba och England. 1856 reste hon till gamla världen: Italien, Grekland, Turkiet och Palestina. Resan varade i fem år och denna gång var det framför allt religionen och de olika kyrkorna som stod i fokus. Intrycken från de båda resorna trycktes i "Hemmen i den nya världen" (1853-54) och "Livet i Gamla världen" (1860-62).

Fredrika Bremer dog i lunginflammation på nyårsaftonsmorgonen 1865. Tack vare sitt engagemang för kvinnoemancipationen har hon fått ge namn till Fredrika Bremer-förbundet. 1853 var hon själv med och bildade Stockholms Fruntimmersförening för Barnavård, där hon valdes till ordförande. Syftet med föreningen var att ta hand om alla de barn som blivit föräldralösa till följd av koleraepidemin.

Bremer - som framför allt skrev om hemmet och vardagslivet, om familjen och äktenskapet - introducerade den kvinnliga vardagen och kvinnans själsliv i romangenren. Hennes uppväxt gav upphov till många återkommande motiv i hennes verk, såsom den patriarkale fadern eller det sociala livets instängdhet. Ett genomgående tema var den ofrihet kvinnan hade i jämförelse med mannen och hennes längtan efter att få utveckla sig i frihet. Andra ämnen som hon skrev om var religionen och moralen. Bremer var en frihets- och sanningssökare, som var mycket intresserad av religiösa frågor. Hon såg romanformen som ett kristet uttryckssätt och ville genom den visa människans inre kamp för att nå godhet och fullkomning. Det var bland annat tack vare Bremer som genrens anseende höjdes i samtiden. Romanen kunde nu börja betraktas som sedelärande.

De partier i romanerna som består av idédiskussioner avslöjar hur hemmastadd den belästa författaren var i tidens filosofiska debatt. Hon tog bland annat intryck av utilismen, Hegels filosofi samt den kristet-platonska idévärlden. Stor betydelse hade Erik Gustaf Geijers uppfattning om hemmet och familjen som de urceller på vilka samhället och människans personlighet beror.

Stilmässigt blandar Bremer realism, delvis inspirerad av Balzac, med romantiska inslag. Kvinnofrågorna får samsas med passion och utlevelse i sann Sturm und Drang-anda. Selma Lagerlöf och Agnes von Krusenstjerna hör till de kvinnliga författare som senare har plockat upp teman från Bremers verk.

Debuten "Teckningar ur vardagslivet" (1828) kom ut i flera häften. För den fick Bremer Svenska akademiens lilla guldmedalj. Den första romanen "Familjen H***" utkom i två delar 1830-31. Romanen handlar om livet i en aristokratisk familj med flera döttrar. Berättaren är husmamsellen Beata Hvardagslag. Genom att Beata är delaktig i familjen men samtidigt också står utanför den blir hon ett praktiskt instrument för att förmedla både den realism och romantik som Bremer använder sig av. Den blinda Elisabeth står för den upproriska, passionerade tematiken.

Liknande upproriska kvinnor återfinns i Bremers senare produktion, till exempel "Presidentens döttrar" (1834), "Nina" (1835) och "Hemmet" (1839). I "Presidentens döttrar" är det den intellektuella Edla som protesterar mot sin instängdhet. Frågeställningen i romanen rör huruvida kvinnan bara hör hemma i den privata sfären eller om hon också borde få vara delaktig i den offentliga. I "Hemmet" argumenteras för att kvinnan får en mer oberoende ställning, bland annat genom yrkesutbildning. "Grannarna" (1837) handlar på ett plan om kärleken mellan Bruno och Serena, men också om den kristna försoningstanken. Det var med dessa bägge böcker som Bremer slog igenom internationellt. I "Syskonliv" (1848) är temat utopiskt. Några syskon bildar ett socialistiskt kollektiv efter amerikansk modell, ett kollektiv som blir början på ett fredsrike.

I "Hertha" (1856), vars namn senare också fick bli namnet på Fredrika Bremer-rörelsens tidning, skildras återigen ett hem styrt av en patriark. Men romanen visar även möjligheten till ett framtida samhälle där alla, kvinnor såväl som män, får utvecklas i frihet från samhälleliga konventioner. Hertha avstår från kärleken för att i stället starta en skola för kvinnor. Romanens tema utlöste en häftig debatt när den utkom.

Det här är en förkortad version av artikeln om Fredrika Bremer. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang