Meny
Logga in

Buchan, John

Född:
26 augusti 1875
Död:
11 februari 1940

Skotsk författare, men även bl.a. politiker, jurist, historiker, redaktör och statstjänsteman, 1935 adlad som baron av Tweedsmuir, och vid sin död brittisk generalguvernör i Kanada. En del av hans verk, såväl de skön- som facklitterära, ges ännu ut i nya upplagor, och han betraktas som ett banbrytande namn vad det gäller spionhistorier. Detta främst tack vare klassiska romanen "De trettionio trappstegen" (1915, The Thirty-Nine Steps), filmatiserad flera gånger, bl.a. i en likaledes klassisk version av Alfred Hitchcock 1935.

Buchan föddes i Perth i södra Skottland som äldsta barn i en frikyrklig prästfamilj. Denna flyttade 1876 till byn Pathhead, i dag en del av staden Kirkaldy i Fife, där han växte upp. Fadern var stor naturvän och historieintresserad, och äldste sonen följde i hans spår. Han gick i lokala skolor, och visade sig vara både studieintresserad och flitig: något som ledde till att han fick stipendier, och kunde skaffa sig en god utbildning trots att familjen ekonomiskt hade det knapert.

1888 fick fadern en tjänst i Glasgow, och John Buchan började på Hutchesons' Boys Grammar School i staden. 1892 fortsatte han studera matematik, antikens litteratur, historia, konst och språk vid Glasgow University. Trots goda resultat tog han ingen examen, men kunde 1895 ändå fortsätta läsa vid Brasenose College i Oxford, där han 1899 tog examen i bl.a. latin och grekiska. Han fortsatte dock studera, och blev färdig jurist 1901. Han umgicks med bl.a. Hilaire Belloc, Raymond Asquith och Aubrey Herbert, och blev en välkänd profil i stadens akademiska kretsar. Redan under sitt första år i Oxford romandebuterade han med "Sir Quixote of the Moors" (1895), och vann under studietiden också några mindre men prestigefyllda litterära priser.

År 1900 flyttade han till London, fast besluten om att göra karriär inom den brittiska statsförvaltningen. Under en kort period var han verksam som jurist, innan han 1901–03 fick en tjänst i södra Afrika som sekreterare åt Alfred Milner, vilken bl.a. var brittiska statens high commissioner i regionen och guvernör för de brittiska kolonierna. Då Buchan återvände till England fick han anställning som redaktör för tidningen The Spectator och blev dessutom partner med Thomas "Tommie" Nelson i förlaget Thomas Nelson & Son. 1907 gifte John Buchan sig med Susan Charlotte Grosvenor, kusin till hertigen av Westminster. Äktenskapet varade fram till hans död, och makarna fick fyra barn.

Sitt första genombrott som författare fick han med romanen "Afrikas siste konung" (1910, Prester John). Årets därpå blev han politiskt aktiv som representant för det konservativa skotska högerpartiet Unionist Party, men drabbades samtidigt av svåra problem med magsår, vilka han led av livet ut. Vid krigsutbrottet 1914 erbjöds han att bli redaktör för en historik om kriget, som skulle publiceras i magasinsformat. Efter att ha fått nej från några eventuella medarbetare – bland dem Conan Doyle och Hilaire Belloc – började han istället skriva en helt egen historik, publicerad 1915–19 som "Nelson’s History of the War" i imponerande 24 volymer.

Han krigsplacerades vid byrån för krigspropaganda, och stationerades vid det brittiska högkvarteret i Frankrike med överstelöjtnants grad, men var även krigskorrespondent för bl.a. The Times. Han fortsatte också skriva såväl fack- som skönlitteratur samt fr.o.m. 1917 militärt propagandamaterial avsett för pressen. Buchan gjorde snabb karriär i det militära, och en tid före krigsslutet blev han 1917–18 informationschef åt regeringen, och därefter en av direktörerna för nyhetsbyrån Reuters till 1935. Under åren 1927–35 var han även parlamentsledamot som representant för de s.k. Unionisterna, och beträdde flera höga poster inom såväl den akademiska som den politiska världen. 1919 flyttade han till Elsfield utanför Oxford, där Elsfield Manor blev hans och familjens fasta punkt i tillvaron.

Hans karriär kröntes när han 1935 inte enbart adlades som tack för sina insatser för Storbritannien, utan även utnämndes till brittisk generalguvernör i Kanada – d.v.s. det brittiska kungahusets ställföreträdare i landet. I denna roll instiftade han "The Governor General’s Literary Awards", som fortfarande delas ut och hör till Kanadas främsta litterära priser. Familjen bosatte sig i Kanada – men behöll också hemmet i Elsfield – och den flitige Buchans arbete som generalguvernör samt i olika kultursammanhang blev uppskattat i såväl Storbritannien som Kanada.

I februari 1940 drabbades han av en stroke i Ottawa och föll så illa att han ådrog sig svåra huvudskador. Han fördes till ett sjukhus i Montreal, men avled efter några dagar. Han hedrades av kanadensarna med en statsbegravning i Ottawa, och stoftet fördes med kryssaren HMS Orion till England, där han jordfästes på sin egendom Elsfield Manor. Vid sin död hade han precis skrivit klart sin sista bok, självbiografin "Memory Hold-the-Door" (1940). Några historier som inte tidigare publicerats i bokform gavs ut 1941.

Buchans intresse för litteratur väcktes tidigt, och redan under hans tid på Hutchesons' Boys Grammar School fick han dikter, essäer och berättelser publicerade i bl.a. skoltidningar. Under hela sitt liv fortsatte han alltså att skriva i närmast osannolika mängder, inte enbart skönlitteratur utan även essäer, artiklar och faktaböcker i en lång rad ämnen, främst politik, krigshistoria och Skottland. Hans skrev även flera respekterade biografier, bl.a. två om Walter Scott, som var en av hans favoritförfattare. Buchan var mycket allmänbildad, beläst och skicklig på att formulera sig, men många av hans verk, inte minst de krigshistoriska, är färgade av såväl hans konservativa politiska åsikter som hans tämligen ensidiga och nyanslösa hyllning av Storbritannien: att han ägnat sig åt propagandaarbete under första världskriget märks tydligt. Senare historiker har påpekat såväl rena felaktigheter som undanhållande av fakta.

Vissa av hans romaner är säregna genom att de innehåller vad som snarast är essäer om bl.a. politik, utformade som dialoger eller monologer: som exempel kan nämnas "A Lodge in the Wilderness" (1906). Noterbart är att många av huvudpersonerna i hans böcker har adlig bakgrund och/eller nära kontakter med den brittiska överklassen. De hindrar dock inte att Buchan hyste en del liberala åsikter, även om han var ivrig motståndare till Labour-partiet.

I dag är han som författare främst ihågkommen för en handfull romaner, främst de fem i vilka Richard Hannay är huvudperson. Denne introducerades i "De trettionio trappstegen", och återkom i "Grönmantel" (1916, Greenmantle), "Mr Standfast" (1919), "De tre som gisslan" (1924, The Three Hostages) och "Affären Haraldsen" (1936, The Island of Sheep). Den sistnämnda titeln är lite kuriös, så tillsvida att Buchan faktiskt använde den två gånger: tillsammans med hustrun Susan skrev han den politiska essävolymen "The Island of Sheep" (1919), publicerad under pseudonymen Cadmus and Harmonia.

"De trettionio trappstegen" utspelas strax före första världskriget, och är en tidig "på flykt"-thriller, där skotten Hannay jagas av såväl polisen – misstänkt för ett mord han inte begått – som mäktiga fiender i form av landsförrädare och tyska spioner. Då kriget bröt ut anslöt han sig som frivillig till armén, och jagar spioner i "Grönmantel" och "Mr Standfast". De tre romanerna har kommit att spela en viktig roll för senare spionromaner och subgenrens utveckling, bl.a. genom blandningen av spänningsladdande action-scener och avsnitt med logiska resonemang. De två sista böckerna om Hannay utspelas efter första världskriget, och är renodlade deckare.

Hannay omger sig med ett antal vänner som är bipersoner i några av böckerna, främst lord Ludovic "Sandy" Arbuthnot och Peter Pienaar. En annan vän är den skotske advokaten och konservative parlamentsledamoten Edward Leithen, som själv är huvudperson i fem romaner; den första är "The Power-House" (1916). Leithen har en hel del likheter med Buchan, och böckerna innehåller vissa självbiografiska inslag. En annorlunda hjälte är Dickson McCunn, en pensionerad specerihandlare som i "Huntingtower" (1922) blir inblandad i en kommunistisk komplott men klarar sig tack vare att han förefaller så "vanlig" och timid. Han återkommer i "Castle Gay" (1930) och dess fortsättning "The House of the Four Winds" (1935).

Förutom det han skrev själv var Buchan redaktör för ett antal antologier och faktaböcker, men med undantag för Hannay-sviten är hans verk numera föga ihågkomna av den breda publiken, även om de sålde i stora upplagor på sin tid. Värd att nämna är dock "Witch Wood" (1927), f.ö. den roman som författaren sade sig vara mest belåten med själv.

Buchan var inte den enda i familjen som ägnade sig åt att skriva. Hustrun lät publicera en rad biografier, barnböcker och romaner under namnen Susan Buchan och Susan Tweedsmuir. Hans syster Anna Masterton Buchan skrev romaner under pseudonymen O. Douglas, men även självbiografiska "Unforgettable, Unforgotten" (1945) om hennes och syskonens uppväxttid. Hans andre son, William Buchan, tredje baronen av Tweedsmuir, skrev flera romaner och faktaböcker, bl.a. en om sin far, "John Buchan : A Memoir" (1982). Också två av barnbarnen, James och Perdita Buchan, är författare.

Det här är en förkortad version av artikeln om John Buchan. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang