Meny
Logga in

Kleist, Heinrich von

Född:
18 oktober 1777
Död:
21 november 1811
Miniatyrmålning av Peter Friedel (1801)

Tysk författare, född i Frankfurt an der Oder. Heinrich von Kleist växte upp i en preussisk officersfamilj och tog värvning när han var fjorton. Under det sjuåriga kriget deltog han 1793-96 i Rhenfälttåget och avancerade till löjtnant, men egentligen avskydde han det militära livet och när han var tjugotvå började han studera matematik, filosofi och naturvetenskap. Detta var hans sätt att ta avsked från upplysningstidens uppfostran. Han förlovade sig med den unga aristokratiska Wilhelmine von Zwenge och från denna förlovningstid finns brevväxlingen bevarad. Snart skulle han också känna sig förvirrad i de vetenskapliga teserna och han gav sig istället hän åt konsten. Han reste till Würzburg för att söka hjälp för sin impotens och slog sig sedan ned som bonde i Schweiz. Förlovningen sprack och han kastade sig in i diverse kärleksaffärer. Han hamnade i olika depressionstillstånd samtidigt som hans litterära bana började ta form. Han begav sig ut i nya krig innan han till sist bestämde sig för att ta sitt liv, detta tillsammans med den unga Henriette Vogel, som led av en obotlig sjukdom.

Kleists destruktiva och deprimerande liv och hans tankar på självmord låg till grund för våldsbenägenhet och sadism, något som ofta också utmärker hans litterära personer. I Kleists första verk, skådespelet "Schroffenstein" (Die Familie Schroffenstein, publicerat anonymt 1803, uruppförande 1804), låter han två familjer utplåna varandra totalt, något som leder tankarna till Shakespeares "Romeo och Julia". Hans dramer är till sina motiv besläktade med romantiken och det huvudsakliga temat är sanningsproblemet: vad som är sant och verkligt i känslans förvirrade värld. Vid sidan av sina omskakande tragedier skrev han också komedier utifrån samma motiv. I "Den sönderslagna krukan" (1811, Der zerbrochene Krug) ger Kleist oss inblickar i tragedins värld. Bakom krukan som gått i bitar finns domaren som är orsaken till allt ont och som försöker få en oskyldig dömd.

Kleist var också en novellens mästare och i "Michael Kohlhaas" (1810-11, Michael Kohlhaas) lyckas han gestalta Michael Kohlhaas förvandling från enkel bonde till upprorsman och domare genom en banal historia som slutar som en storpolitisk affär. Med pjäsen "Prins Friedrich von Homburg" (1809-11, Prinz Friedrich von Homburg) ger han upp sig själv och låter individens kamp underordnas det allmänna. Prinsen kan försonas och ta emot segerkransen när han dömt sig själv till döden.

Heinrich von Kleist kunde framför allt beskriva det mänskliga psykets svarta sidor och mörker. Han skulle senare komma att åtnjuta stor uppskattning av expressionisterna.

Det här är en förkortad version av artikeln om Heinrich von Kleist. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang