Meny
Logga in

Knös, Thekla

Född:
17 juni 1815
Död:
10 mars 1880
Målning av Alida Rabe

Författaren och översättaren Thekla Levinia Andrietta Knös föddes i Uppsala som dotter till Alida Knös (f. Olbers) och Gustaf Knös, präst och professor i österländska språk. Idéhistorikern Elisabeth Mansén, som 1993 publicerade en viktig avhandling om henne, menar att författaren ärvt såväl sin intellektualism som en viss inåtvändhet från fadern medan "det utåtvända, lekande, lätta och poetiska" kommit från modern, och att denna förvisso förenklade karaktäristik ändå uttrycker något om hennes rika personlighet. Efter faderns bortgång tvingades Thekla Knös dela ett fattigt livs villkor med modern och svårigheterna var inte få. Mor och dotter blev från tidigt 1840-tal kända salongsvärdinnor - "de små Knösarna" - som i hemmet i Uppsala välkomnande många av samtidens kulturmänniskor. Geijer och Atterbom tillhörde gästerna, men för några yngre män - Gunnar Wennberg och Olof Eneroth - lär kvinnornas salong ha varit mer betydelsefull. Den förstnämnde blev förtjust i Thekla Knös, men även om hon tyckte om honom blev de två aldrig ett par. Hon förblev för övrigt barnlös.

Thekla Knös behärskade engelska, tyska och franska, samt lite italienska, och översatte amerikansk poesi (Emerson, Bryant, Longfellow och Hawthorne), inspirerad därtill genom vänskapen med Fredrika Bremer. Men Knös gjorde också författare som Molière, Dickens och Thackeray tillgängliga för svensk publik. Under mitten av seklet lär hon ha översatt mer än tvåtusen sidor text. Till detta kom att hon fick ett bättre ekonomiskt utrymme tack vare sitt eget författarskap samt de språklektioner hon erbjöd. Sådant skapande och sådana uppdrag tillhörde de möjligheter som den övre medelklassens intellektuella kvinnor hade under denna tid och som bidrog till att de kunde behålla en viss integritet. Thekla Knös huvudsakliga genre var poesin; hennes diktcykel "Ragnar Lodbrok" renderade henne Svenska akademiens stora pris 1851 och samma år fick hon också det mindre priset för "Smärre Skaldestycken". Som om dessa framgångar inte var nog debuterade hon samma år som prosaist med "Elfvornas qvällar", vilken enligt Elisabeth Mansén är "en nyckelroman i Almqvists anda" gestaltad i salongskulturen i Uppsala. 1868 fick Knös för övrigt åter ta emot ett pris från Svenska akademien för sonettcykeln "Pagen". Flera av hennes verk finns tonsatta, än idag spelas A.F. Lindblads tonsättning av "Drömmarne".

Thekla Knös som blev nästan 65 år fick tillbringa sina sista år i livet på ett hospital i Växjö på grund av en psykisk sjukdom som troligtvis var förorsakad av de prövningar och umbäranden hon tvingats genomgå. Hon genomled bland annat en depression i samband med moderns bortgång 1855. Att vara kvinna under 1800-talet var förenat med uppenbara svårigheter, att vara intellektuell och begåvad kvinna var säkert lika svårt. Detta främst beroende på att det var ett patriarkaliskt samhälle som i stor utsträckning bestämde normer och fastställde vad som var gångbart i kulturlivet och vad som fick synliggöras i litteraturen. Det är inte heller troligt att romantikens kvinnoideal kunde hjälpa kvinnor med intellektuella ambitioner.

Thekla Knös vilar idag på Uppsala kyrkogård.

Horace Engdahl menar att Thekla Knös på sin höjd är "en litteraturhistorisk fotnot" och mer en biedermeierdiktare än en romantisk dito. I det sistnämnda har han troligen rätt – Knös var förvisso till en början präglad av romantikens salongskultur och umgicks med bland andra Malla Silfverstolpe, Atterbom och Geijer, men hennes litterära ideal kom efterhand att ta sig mer realistiska uttryck. Biedermeier är en smått idylliserande litteratur från tiden mellan det högromantiska och det realistiska med ett dithörande modernt genombrott. Författarnas ambitioner går inte att jämföra med romantikernas mer högtravande, de apolitiska biedermeierdiktarna hyllar istället vardagstryggheten och det småborgerliga livet och pekar på sätt och vis ut det kommande sekelskiftets Arts and Crafts-ideal och de dithörande jugendinspirerade livsmönstren. Engdahls första påstående är mer diskutabelt och måste problematiseras. Är det ett manligt, icke könsöverskridande sätt att förringa kvinnornas insatser under 1800-talet vilka pekat fram mot modernare tider och vilka i diktens värld höjt statusen på såväl vardagslivets värden som det borgerliga hemmets betydelse, eller är det ett könsneutralt och icke-subjektivt, sakligt konstaterande?

Thekla Knös dagböcker vittnar om hennes ambitioner och hennes kamp för att våga vara intellektuell och kreativ i en tid då kvinnan inte tillerkändes den respekt som mannen fick. Ett känt citat ur dagböckerna bör återges: "En grå, simpel hvardag ligger framför mig som en bit lera, ett stycke jord men bör jag ej skapa en skön bild af denna lera om jag är konstnär…" Hennes poesi lästes och beundrades, många av hennes dikter tonsattes också som redan nämnts. Barndomen blev i texterna ett viktigt tema, liksom de tankar hon brottades med i sin iver att "förgylla vardagen" (Elisabeth Manséns ord). Tillsammans med bland andra Fredrika Bremer och Zacharias Topelius publicerade Thekla Knös också dikter för barn i barntidningar och kalendrar. Författaren levde sig in i modersrollen och publicerade en artikel i "Tidskrift för hemmet" med tankar om hur hon ville uppfostra en ung flicka. Prisbelönta "Ragnar Lodbrok" bygger på den kända sagan men Knös ger den ett annat perspektiv i och med att hon utgick från sig själv som kvinna. Mansperspektivet är nedtonat, fokus ligger mer på Ragnars kärleksliv och gemenskapen mellan män framhävs inte som viktigare än den mellan kvinnor. Ett uppenbart syfte med Knös infallsvinkel har varit att ge förståelse för kvinnan och det som hindrat kvinnor från att utvecklas till hela och skapande människor.

I svenska psalmboken är psalm 113 (för övrigt placerad intill bokens mest kända psalm 114, "Stilla natt, heliga natt"), översatt av Thekla Knös till musik från 1300-talet. "Det är en ros utsprungen" är troligtvis Knös idag mest hågkomna text, förutom kanske hennes kända barnramsa "Baka baka liten kaka, rulla rulla liten bulla" (ur "Bakningsvisa"). Psalmens första vers lyder hursomhelst:

Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen, en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

Det här är en förkortad version av artikeln om Thekla Knös. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang