Meny
Logga in

Lamartine, Alphonse de

Född:
21 oktober 1790
Död:
28 februari 1869
Målning av François Gérard

Fransk författare och politiker, född i Mâcon. Lamartine härstammade från en ultrarojalistisk adelsfamilj och tillbringade en stor del av sin ungdom i Italien. Efter Napoleons fall återvände han till Frankrike där han kom i direkt tjänst under Ludvig XVIII. Efter åtskilliga ambassadörsposter i Italien 1820-30 inledde han en politisk karriär och blev 1833 invald som deputerad. Utan att tillhöra något parti verkade han för demokrati och liberala värderingar. Särskilt var han upptagen av sociala frågor och arbetarklassens villkor. Efter februarirevolutionen 1848 blev han utrikesminister i den provisoriska regeringen och, inte minst på grund av sin vältalighet, fungerade han under några månader som den radikala regeringens verklige ledare. Efter det att revolutionens slagits ned i juni fick hans politiska karriär emellertid ett brått slut. Tyngd av ekonomiska svårigheter arbetade han mot slutet av sitt liv hårt som brödskrivare och som författare till en rad omfattande historiska verk.

Kärlek till den av tuberkulos alltför tidigt bortgångne Julie Charles ligger bakom Lamartines "Les méditations poétiques" (1820), som med sina melankoliska och melodiösa elegier och oden räknas som den första romantiska diktsamlingen i Frankrike. Den blev en överväldigande succé, även utanför Frankrike, särskilt huvudstycket, "Le lac", där diktarjaget på vandring i naturen erinrar sig sin älskade. Lamartines rykte som sin generations främste lyriker fastslogs sedan med "Nouvelles méditations poétiques" (1823) och 1829 invaldes han i franska akademin.

Efter det att han hade inlett sin politiska karriär skrev han bl.a. versromanen "Jocelyn" (1836), om konflikten mellan poetisk skaparkraft och den heroism som ligger i att oförtrutet arbeta för humanitära ideal, och diktsamlingen "Recuillements poétiques" (1839), som innehåller social och politisk idélyrik.

När det gäller de historiska arbetena måste "Girondisternas historia" (1847, Histoire des Girondins) särskilt nämnas. Det är en bred studie över girondisterna där Lamartine försvarar den stora franska revolutionen och går till häftigt angrepp på monarkin. Detta arbete gjorde honom naturligtvis synnerligen populär i det revolutionära lägret.

Vid sin död var Lamartine i stort sett glömd som skönlitterär diktare. Det litterära värdet av hans lyrik har också ständigt ifrågasatts. På svenska finns han bara representerad med enstaka dikter i antologier.

Det här är en förkortad version av artikeln om Alphonse de Lamartine. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang