Meny
Logga in

Lee, Laurie

Född:
26 juni 1914
Död:
13 maj 1997
Laurie Lee 1959

Den engelske författaren Laurie Lee föddes i en barnrik familj i Slad, nära Stroud, Gloucestershire. Lauries pappa, Reginald Joseph Lee, hade kämpat i första världskriget men återvände inte till familjen. Efter kriget arbetade han som statstjänsteman i London, varifrån han varje vecka skickade ett litet underhåll till familjen. Modern hette Annie Emilie Light.

Vid tolv års ålder började Laurie i skolan i Central Boys School i Strout. Efter skolgången lämnade han hemmet som femtonåring, arbetade som springpojke men gav också fiollektioner. Som tjugoåring kom han till London där han en tid var byggnadsarbetare. Med fiolen som inkomstkälla vandrade han sedan i två år omkring i Spanien, som då stod på randen till inbördeskrig. I juli 1936 plockades han upp av en brittisk jagare vid Gibraltar som samlade upp strandade brittiska medborgare. 1937 började han studera konst i London men skulle snart återvända till Spanien, i syfte att slåss som frivillig i den internationella brigaden. Men eftersom han led av epilepsi blev det en kort sejour. Han återvände till England vid andra världskrigets utbrott. På 40-talet skrev han manus till dokumentärfilmer och arbetade också en tid som redaktör på informationsministeriet 1944–45. Från början av 50-talet försörjde han sig helt som frilansskribent.

Så småningom flyttade Laurie Lee tillbaka sin barndoms dal och bodde där med sin fru Kathy till sin död. Han blev lite av ett byoriginal. Som gammal led han av dålig syn och reumatism, iklädd elegant Panamahatt och Garrick Club-slips, sågs Lee hytta med sin käpp åt förbipasserande bilar. Sedan 1950 var han gift med Catherine Francesca Polge och tillsammans fick de en dotter, Jessie.

Laurie Lee blev 82 år gammal och ligger begravd i dalen där han föddes.

Laurie Lee, som började skriva poesi redan i de tidiga tonåren, debuterade som naturlyriker med "The Sun My Monument" 1944. Mest känd är han utan tvekan för den självbiografiska romanen "Cider med Rosie" (1959, Cider with Rosie), som gjorde Lee till en rik man. Det är en finstämd barn- och ungdomsskildring från tiden i Stroud, en avlägsen by nära gränsen till Wales, där han växte upp i en överbefolkad liten stuga, utan elektricitet eller andra bekvämligheter. Romanen blev en omedelbar klassiker och lästes i brittiska skolor.

I uppföljaren, "Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon" (1969, As I Walked Out One Midsummer Morning) skildrar han sitt uppbrott från hembyn och hur han vandrar omkring till fots i Spanien. Vintern 1937 tog han sig till fots över de snöblåsiga Pyrenéerna för att gå med som frivillig på republikens sida. Han greps flera gånger misstänkt för spioneri och var nära att arkebuseras. Sina erfarenheter från inbördeskriget har han skildrat i den långt senare utgivna "A Moment of War" (1991) som han betraktade som den sista delen i en självbiografisk trilogi.

I reportageboken "Stulen sommar : resor i Andalusien" (1955, A Rose for Winter) återvänder Laurie Lee till Spanien femton år efter inbördeskriget. På svenska finns också "Jag kan inte stanna länge" (1975, I Can't Stay Long) en samling berättelser, reseminnen och reportage.

Lee betraktade sig främst som poet men var måttligt framgångsrik i denna genre. Förutom sina prosaböcker gav han ut några diktsamlingar. Förutom debutdiktboken 1944 också "The Bloom of Candles" (1947) och "My Many-Coated Man" (1955).

Det här är en förkortad version av artikeln om Laurie Lee. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang