Meny
Logga in

Leopardi, Giacomo

Född:
29 juni 1798
Död:
14 juni 1837
Porträtt av A. Ferrazzi

Italiensk poet, född i Recanati nära Ancona. Leopardi kom från en adlig och strängt religiös familj. Han undervisades av präster och av fadern, själv författare, som dock pressade honom till överansträngning. Med hjälp av faderns stora bibliotek lärde han sig grekiska, hebreiska och flera moderna språk. Redan 1809 översatt han t.ex. Horatius oden till italienska. Förutom klassiska studier intresserade Leopardi sig som ung också för naturvetenskap och 1813 skrev han ett arbete om astronomins historia. Efter en tid i Rom på 1820-talet ägnade han sig helt åt litterär verksamhet. På grund av svag hälsa - Leopardi var puckelryggig och under en period blind - var han mot sin vilja ofta bunden till den förhatliga familjen, men uppehöll sig också i omgångar i Bologna, Florens och Milano. De sista åren av sitt liv bodde han tillsammans med vännen Antonio Raniere i Neapel.

Leopardis klassiska pessimism var säkerligen både ett uttryck för hans personliga läggning som för en filosofiskt grundad övertygelse. Hans pessimistiska världsåskådning kommer till uttryck i "Moraliska småskrifter" (1832, Operette morali), som innehåller 24 filosofiska, psykologiska och litterära texter, övervägande i dialogform. Människan ses som ensam och utlämnad i tillvaron där religionen endast erbjuder eskapistiska lösningar. Ytterligare en orsak till människans olycka finner han i motsättningen mellan intellekt och fantasi. Svaret på tillvarons problem blir en ironisk eller sentimental konfrontation med smärtan, närmast gränsande till dyrkan av den.

Bland de viktigaste verken är också "Zibaldone", utgivet först 1898, en samling texter i dagboksform som innehåller meditativa betraktelser över livet och människornas inbördes förhållande. I motsättning till många av samtidens författare befattade sig dock Leopardi bara tillfälligt med tidens brännande politiska frågor.

Leopardi var först och främst poet. Författarskapets många dikter, alla präglade av en klassisk, harmonisk form, finns samlade under titeln "Canti". De utkom först 1831 men kom sedan i flera reviderade upplagor. Till de mest berömda hör dikten "L'infinito" (1819), där människans förtappelse i det oändliga kosmos blir föremål för vemodig kontemplation. Berömd är också den sena klagosången "La ginestra" (1836), som sammanfattar några centrala teman i författarskapet; människans förgänglighet och hennes hopplösa stolthet, som kommer till korta inför naturen.

Med sina formfulländande uttryck för "weltschmerz", sin främlingskänsla och sin kärleks- och dödslängtan anses Giacomo Leopardi vara Italiens största romantiska lyriker och den mest betydande sedan Petrarca.

Leopardi är åter mycket populär i sitt hemland där diktuppläsningar av skådespelaren Arnolda Foà och ackompanjerande musik av jazzgruppen Velotti-Battisti på senare tid har dragit fulla hus.

Det här är en förkortad version av artikeln om Giacomo Leopardi. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang