Meny
Logga in

Mérimée, Prosper

Född:
27 september 1803
Död:
23 september 1870

Fransk författare, född i Paris, dramatiker och novellist. Hans mor hette Anne Mérimée och fadern var konstnär, Léonor Mérimée. 1823 tog Prosper Mérimée en juridikexamen vid universitet i Paris, men studerade också ett flertal språk, engelska, spanska, ryska och grekiska. Redan 1822 inledde han sin karriär som skönlitterär författare med att skriva romantiska dramer (utgivna under pseudonym). Han var bara nitton år när han debuterade som dramatiker med "Cromwell" (1822).

Efter studieåren på 1820-talet reste han i Europa, till England, Östeuropa och Ryssland. Han var mycket intresserad av slavisk kultur och litteratur, som översättare introducerade han rysk litteratur i Frankrike. Då det var kostsamt att resa runt, bestämde sig Mérimée för att först skriva om sina reseupplevelser på hemmaplan, sedan använda förskottet till att kontrollera att det han skrivit stämde med verkligheten.

Den av Mérimée "översatta" och av honom själv helt påhittade samlingen folkliga ballader från Balkan "La Guzla, ou choix de poésies illyriques, recueillies dans la Dalmatie, la Bosnie, la Croatie et l'Herzégovine" (1827), var ett litterärt practical joke som blev hans första stora succé.

1830 besökte han Spanien som skulle tillhandahålla mycket stoff för det litterära författarskapet i framtiden. Viktigt var mötet och vänskapen med den spanska grevinnan av Montijo som enligt Mérimée försåg honom med historien om Carmen.

Prosper Mérimée var även verksam som historiker och ämbetsman. 1833 utsågs han till generalinspektör för Frankrikes historiska minnesmärken. Han var personlig vän med de idag betydligt mer kända författarna Stendhal och ryssen Turgenjev. I likhet med Stendhal var Mérimée antirojalist och antiklerikal. Han invaldes i Franska akademin 1844. Han blev senator 1853 tack vare kontakter vid det franska hovet. Han avled i Cannes 1870.

Prosper Mérimée är den franska novellkonstens första stora namn och det är som elegant och raffinerad novellförfattare som han gått till eftervärlden. Han har en stark böjelse för det sällsamma och mystiska, som kontrasteras av hans vetenskapliga och skeptiska läggning. Novellerna har ofta exotiska och färgstarka motiv, men stilen är enkel och avslipat klar, Mérimée är den kylige och ironiske iakttagaren. Under 1950-talet gavs några av hans mest kända noveller ut på svenska i två band, "Noveller I" (1955) och "Noveller II" (1955). I dessa båda volymer återfinns Mérimées bästa prosaarbeten, bland andra "Ett parti trictrac" (1830, La partie de trictrac), "Den etruskiska vasen" (1830, Le vase étrusque), "Mateo Falcone" (1829, Mateo Falcone), "Tamango" (1829, Tamango), med flera.

"Mateo Falcone" är en korsikansk man som dödar sin son i rättvisans namn. "Tamango" handlar om en senegalesisk slavhandlare som själv blir slav. Novellen är en anklagelse mot slaveriet.

En av de mest kända är "Carmen" (1845, Carmen), en historia om svartsjuka och otrohet, som senare blev opera med musik av Bizet. Historien gick först som tidningsföljetong och var ingen omedelbar succé, då den ansågs osedlig. I berättelsen om den vackra zigenerskan och hennes älskare förenar Mérimée romantikens intresse för det exotiska och mystiska med realismens vilja till saklig beskrivning och dokumentation.

Prosper Mérimée skrev också den historiska romanen "Bartolomeinatten" (1829, Chronique du règne de Charles IX), som handlar om morden på hugenotterna i Paris 1572. Hjälte i romanen är för övrigt ateisten George.

Mérimée publicerade också rent historiska arbeten. Han var fortsatt en introduktör av utländsk litteratur i Frankrike.

Det här är en förkortad version av artikeln om Prosper Mérimée. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang