Meny
Logga in

Novalis

Född:
2 maj 1772
Död:
25 mars 1801

Pseudonym för friherre George Philipp Friedrich von Hardenberg, tysk författare, född på slottet Oberwiederstedt i närheten av Arnstadt, Thüringen. Novalis kom från en pietistiskt präglad adelsmiljö. Han studerade juridik i Jura, Leipzig och Wittenberg. I Leipzig blev han vän med författaren Friedrich Schlegel. Efter ytterligare naturvetenskapliga, främst geologiska studier, började han arbeta som bergsingenjör vid saltgruvorna i Weissenfels. Han avled 1801 i turberkulos, ännu inte trettio år fyllda.

Novalis är den tidiga tyska romantikens främste teoretiker. Enligt honom skulle diktningen vara gränsöverskridande, en sammanfattning av vetenskap, konst och religion och en strävan efter oändligheten. Filosofiskt var han särskilt påverkad av den tyske mystikern Jacob Böhme och den holländske filosofen François Hemsterhuis.

Av avgörande betydelse för hans utveckling som diktare blev den blott femtonåriga Sophie von Kühns död 1797, med vilken han var förlovad. På hennes grav hade han en mystisk-extatisk upplevelse av att tid och rum upphörde att existera och att den döda var närvarande. Upplevelsen, nedtecknad i dagboken, utgör kärnan i den tredje av hans "Hymner till natten" (1800, Hymnen an die Nacht). Den romantiska dyrkan av natten som den tidpunkt då människan kan få kontakt med världsalltets hemligheter, har här fått sin bestående formulering.

Novalis episka huvudverk är den ofullbordade bildningsromanen "Heinrich von Ofterdingen" (1802). I romanen, som utspelas i en idealiserad medeltidsvärld, skildras huvudpersonens möte med kärleken och dikten. Det hela har utformats som en resa, som både går in i psyket och ut i världen. Här skapade han också den centrala symbolen för den romantiska längtan, den blå blomman. I romanen överskrids genregränserna i det att sagor, äventyr och dikter också ingår. För Novalis hade detta ett vidare syfte, ett upphävande av gränserna mellan dröm och verklighet, mellan religion och poesi etc. I "Kristenheten eller Europa" (1799, Die Christenheit oder Europa), där han utvecklar sin personligt tolkade kristendom, vill han också upphäva nationsgränserna och levererar idén om en universell stat.

Novalis originella fantasi kommer inte minst till uttryck i hans många fragment och aforismer. Hans reflexioner över språk och dikning pekar fram mot symbolismen och modernismen.

Det här är en förkortad version av artikeln om Novalis. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang