Meny
Logga in

Ramnefalk, Marie Louise

Född:
21 mars 1941
Död:
6 oktober 2008
Foto: Ulla Montan

Den svenska poeten, författaren och litteraturkritikern Marie Louise Ramnefalk föddes och växte upp i Stockholm. Hennes föräldrar var disponent Sid Ramnefalk och hans hustru Inez, född Schantz. Marie Louise Ramnefalk tog studentexamen 1959. Därefter inledde hon juridikstudier, men övergick ganska snart till litteraturhistoria, teaterhistoria m.m. Hon blev fil.kand. 1964, fil.lic. 1968 och fil. doktor 1974 på avhandlingen "Tre lärodiktare : studier i Harry Martinsons, Gunnar Ekelöfs och Karl Vennbergs lyrik". Under åren 1967-68 tjänstgjorde hon som dramaturg vid TV-teatern. Ramnefalk undervisade vid universiteten i Umeå, Stockholm och Karlstad samt vid högskolan i Borås. Hon skrev artiklar och recensioner, bland annat i Vår Lösen, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, BLM och Hufvudstadsbladet. I Aftonbladet arbetade hon som litteraturkritiker 1979-86 och i Svenska Dagbladet från 2001 fram till sin död.

Hon gick in i Författarförlagets styrelse 1977 och satt ordförande 1982-84. Från 1979-83 deltog hon i Sveriges Författarförbunds styrelse. 1991 valdes hon som ledamot av Svenska kyrkans kulturråd och hade även uppdrag inom Statens Kulturråd och Författarnas Fotokopieringsfond. Därtill höll hon kurser i litterärt skrivande.

Hon bodde i Danderyd norr om Stockholm, där hon också var verksam som nämndeman och folkpartistisk kommunpolitiker.

Marie Louise Ramnefalk debuterade som författare till en tv-pjäs 1968, "Hans mellan Peter och Sven-Åke. Hennes första diktsamling utkom 1975, "Enskilt liv pågår", vars innehåll präglades av den tidens feminism, gärna med inslag av satiriska drag. Man kallade henne "en fullblodsironiker med tycke av Karl Vennberg och T.S. Eliot". De diktsamlingar hon utgav under 1980-talet, främst under dess förra hälft, befäster bilden av en pricksäker satiriker som gärna gisslar det moderna byråkratsamhället. Samtidigt kunde hon vara "gement och fröjdefullt elak mot sina medsystrar".

"Någon har jag sett" (1979) är en vacker diktsamling som på ett lågmält vis skildrar de känslor som väcks efter en nära anhörigs död. Hon skrev med närvaro och med en egen ton. Trots en osentimental saklighet finns där också ömsinthet.

Marie Louise Ramnefalk gjorde sig även känd som en skicklig essäist, kanske främst genom boken "Mystik - en kärlekshistoria" (1997). Där berättar hon om en rad mystiker, företrädesvis kvinnor, från engelskt 1500-tal, vilka skrivit och i drömmar och drömsyner nedtecknat sina erfarenheter av Guds väsen. Anledningen till att Marie Louise Ramnefalk skrev denna bok var att hon starkt upplevde det som om "vår tid" missat något viktigt - och att vi samtidigt i våra gömmor har kunskap som vi inte vet att vi har.

Ramnefalk skrev också en essäsamling om konsten att skriva, "Författaren, världen, språket" (1996), avsedd för skrivarcirklar. Hon ger sig här inte direkt in på handfasta råd till den skrivande, utan går lite mer allmängiltigt tillväga, gör nedslag i olika ämnen, till exempel om vad "kitsch" är. 1981-83 redigerade hon tillsammans med Anna Westberg "Kvinnornas Litteraturhistoria".

Hennes sista diktsamling, "Lugna ner sig till det gråa" (2001), gav upphov till en mängd positiva omdömen, dels för det goda hantverket, men kanske mest för hur skickligt författaren beskriver sin av sjukdom (alzheimer) förvirrade och alltmer lättirriterade far. Boken har barnets perspektiv och utmynnar i konstaterandet att det är viktigare att tillvarata kärleken än att haka upp sig på stundens oförrätter.

Under åren redigerade hon en del lättlästa böcker, s.k. LL-böcker. Sagor låg henne varmt om hjärtat och 1999 kom första delen av "Tusen och en natt" i lättläst bearbetning. 2008 kom en bok med klassiska folksagor, "Skönhet, odjur, häxor, prinsar : sagor återberättade av Marie-Louise Ramnefalk" med illustrationer av Peter Bergting.

Hon verkade även som översättare och tolkade bland annat den brittiske poeten Robert Graves dikter.

Musiken var också betydelsefull i hennes liv och hon skrev texter för körmusik. Under flera år samarbetade hon med tonsättaren Eskil Hemberg. De skapade bland annat operan "Om kärlek: opera i fyra akter", som just bygger på Robert Graves dikter, där Ramnefalk skrev librettot. Den engelska versionen, "Love, love, love", hade urpremiär på Operans Rotunda 1973.

1999 tilldelades Marie-Louise Ramnefalk Sten Hagliden-priset med motiveringen "för en genomskådande och ömsint poesi, som med obönhörlig precision och en rikedom av tonfall fångar upp såväl vardagen som det livsavgörande unika".

2004 fick hon Karl Staaff-plaketten för långvarig liberal gärning.

Det här är en förkortad version av artikeln om Marie Louise Ramnefalk. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang