Meny
Logga in

Scott, Walter

Född:
15 augusti 1771
Död:
21 september 1832
Målning av Sir Edwin Henry Landseer

Sir Walter Scott (han adlades 1820) föddes i Edinburgh i Skottland. Som barn var han sjuklig och drabbades av lamhet i vänster ben, troligen orsakad av polio. Lamheten, som lindrades något med åren, medförde att han redan i tidiga år läste mycket av alla sorters litteratur, inte minst den som handlade om Skottland i gångna tider. Scott studerade i Edinburgh och blev sedan liksom sin far advokat i hemstaden. 1797 gifte han sig. Sin litterära bana påbörjade han som översättare av tyska romantiska, historiska dikter och pjäser. Han debuterade därefter själv som poet innan han övergick till att skriva omåttligt lästa och omtyckta historiska romaner. Scott anses vara den förste skönlitteräre författare som kunde skapa en förmögenhet på sitt skrivande. Trots detta kom han att få svåra ekonomiska problem vilket på sikt ledde till att han skrev för mycket och att kvaliteten på hans verk sjönk. Han byggde först ett påkostat slott i gotisk stil i Abbotsford, men det som framför allt drabbade honom var att ett tryckeriföretag, där han var s.k. sleeping partner, gick i konkurs 1826. Sina skulder försökte Scott betala med en ökad romanproduktion men det ledde till att han arbetade ut sig och dog i förtid 1832.

Walter Scott står som en portalfigur för romantisk litteratur och är både oerhört läst och utskälld. Han betraktas som skaparen av den historiska romanen och influerades av den tyska riddarromantiken, gotiska romanen och i sina naturskildringar av de brittiska romantiska poeterna Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Under 1790-talet steg intresset för naturen, historien, nationalismen och den folkliga kulturen varmed balladen, folkvisan och sagan blev populära genrer eftersom de ansågs vara nära besläktade med folksjälen. Scott debuterade framgångsrikt som poet med den skotska balladsamlingen "Den siste bardens sång" (1805, The Lay of the Last Minstrel) som följdes av "Sjöfröken" (1810, The Lady of the Lake). Möjligen beroende på att han kände att han kom att stå i skuggan av den samtida Lord Byron övergick han till att skriva historiska romaner. Den ofantliga popularitet Scott uppnådde bidrog till att romanens status ökade.

Walter Scott har anklagats för att vara konventionell men på flera sätt var han en innovatör. Senare studier har fördjupat bilden av författaren som en "naiv romantiker". Marxistisk forskning har t.ex. läst den historiska romanen som ett verktyg för att belysa ekonomiska och kulturella ombildningar och Scott som dess formgivare, vilket bidragit till att uppmärksamheten riktats mot de bakomliggande processer hans romaner skildrar och inte bara handlingen. Bäst är Scott i allmänhet i sina tidiga verk, innan hans ekonomiska situation pressade honom till snabbskrivande, och när han låter romanerna utspelas just i Skottland där han hade ovärderlig närhet till landskap och historia. Romandebuten "Waverley" (Waverley), som publicerades anonymt 1814 och handlar om det skotska upproret 1745 under ledning av Bonnie Prince Charles, blev en enorm succé. I Skottlandsromanen "Jonathan Oldbuck eller Fornforskaren" (1816, The Antiquary), som tilldrar sig under 1790-talets nationella kris och krig mot det revolutionära Frankrike, skildrar Scott sökandet efter kunskap om den sociala omvärlden och det förflutnas betydelse för nuet. "Rob Roy" (1817, Rob Roy) bygger på legenden om en historisk person i början av 1700-talet och riddarromanen "Ivanhoe" (1819, Ivanhoe) utspelas i det medeltida England. Den senare är idag författarens mest välkända verk men anses inte alls vara lika intressant som t.ex. "Waverley", "Midlothians hjärta" (1818, The Heart of Mid-Lothian) och "Kenilworth" (1821, Kenilworth).

Förnyande är Scotts berättelser i förhållande till exempelvis Shakespeares historiska dramer genom att påhittade karaktärer, som de unga hjältarna i "Waverley" och "Ivanhoe", är huvudpersoner medan autentiska gestalter, som Bonnie Prince Charlie och kung Richard Lejonhjärta, har perifera roller. Scotts typiske hjälte följer ett visst mönster och är vanligen en ganska konturlös, försöksvis rebellisk, gentleman som blir involverad i men agerar i utkanten av omvälvande historiska händelser. Genom att låta hjälten anlända som främling, alternativt återvända till en plats, kan Scott skildra miljöer och händelser ur den oinformerade nykomlingens perspektiv som om de vore nyheter. Efter att hjälten tillägnat sig viss erfarenhet och insikt om mänskligt lidande återvänder denne något dystrare till sinnes till sin rätta sociala plats, ofta med en brud vid sin sida.

"Midlothians hjärta" är en av de första brittiska romanerna som låter en kvinna ur den lägre samhällsklassen vara huvudperson, men till skillnad mot det gängse mönstret hos Scott förflyttar sig hjältinnan här från en äldre kultur till storstaden London. Ur historisk synvinkel återger romanen något av det skotska folkets missnöje med unionen med England 1707 och det är den första i engelsk litteratur som framställer ett upplopp i storstadsmiljö. Scott ställer lantbrukarsocietet mot den urbana kulturens handelsmän och omfattar därmed ett brett socialt perspektiv. Lantbrukare Dean skildras med respekt men för den skull inte okritiskt, vilket innebär att Scott inte blir sentimentalt idealiserande eller karikerande i sin gestaltning av farmarna. Blandningen av ballad, ordspråk och folksaga i "Midlothians hjärta" ger uttryck för den romantiska traditionens intresse för folkkulturen. Realismen dominerar i första delen medan andra delen är strukturerad enligt folksagans typiska mönster av tresteg, rivalitet mellan släktingar, uppbrott från hemmet och konfrontation mellan skurk och hjälte.

Parallellhandlingen och den allvetande berättaren är ytterligare moderna berättartekniska grepp Scott utnyttjade för att kunna skildra händelserna ur flera olika perspektiv. Även språkligt är han en nydanare som låter karaktärernas sociala tillhörighet och maktposition komma till uttryck i form av låglandets skotska, som fick allt mindre betydelse i samband med att unionen med England utvecklades, standarskotska och en mer konventionell engelska.

Scotts nationalism uppfattas som fördomsfri och han verkade ofta för samförstånd i sina romaner. I "Rob Roy" talar han för att skottar och engelsmän måste kunna umgås trots en blodig historia och i "Ivanhoe" är det de "goda" normanderna och de saxare som förstår att en ny tid har kommit som till slut ska skapa det nya England.

När Mark Twain låter en flodbåt med namnet "Walter Scott" gå under på Mississippi i "Huckleberry Finns äventyr" (1885) visar det väl på realismens dom över Scott. Kanske menade Twain att Scott var en författare utan verkligt socialt och politiskt engagemang som tiden gått förbi. Intresset för Scotts romaner har dock inte slocknat utan sedan andra hälften av 1900-talet har såväl idéhistoriskt som litterärt tänkvärda aspekter av hans verk uppmärksammats.

Det här är en förkortad version av artikeln om Walter Scott. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang