Meny
Logga in

Shelley, Mary

Född:
30 augusti 1797
Död:
1 februari 1851
Målning av Richard Rothwell

Författaren Mary Wollstonecraft Godwin Shelley föddes i England som dotter till den banbrytande feministen Mary Wollstonecraft och den radikale filosofen och författaren William Godwin. Som 19-åring rymde hon med den romantiske poeten Percy Bysshe Shelley och de levde under flera år i Italien i nära umgänge med Lord Byron. Mary Shelleys liv var kantat av flera dramatiska dödsfall. Modern avled i sviterna av hennes födelse, tre av hennes fyra barn dog i späd ålder och maken omkom i en drunkningsolycka 1822. Efter makens död återvände Mary Shelley med sin son till England. Den biografiska forskningen menar att hennes tidiga förlust av modern gav upphov till en ständig längtan efter en stöttande förälder och en idealisering av den borgerliga familjen som på olika sätt avspeglar sig i hennes verk. Shelleys författarskap genomsyrades av de starka banden till föräldrarna och hon vidareförde deras socialt reformistiska idéer. Mary Wollstonecrafts mest kända verk är "Till försvar för kvinnans rättigheter" (1792, A Vindication of the Rights of Woman) och Shelley fortsatte de filosofiska och litterära visioner som initierades av modern. Shelley kallade sig inte feminist men påpekade i en känd tidningsartikel att hon "ever befriended women when oppressed".

Mary Shelley har haft stor betydelse för den gotiska romanens utveckling. Hon skrev sammanlagt 6 romaner, 14 noveller publicerade i The Keepsake (1828-38), dramatik, essäer och flera bidrag om bland andra Petrarca och Boccaccio i en encyklopedi över kända litterära män. Hon utgav också postumt Percy Shelleys opublicerade dikter samt hans essäer och brev tillsammans med kommentarer. Hennes mest kända verk är otvivelaktigt "Frankenstein" (1817, Frankenstein, or, The Modern Prometheus) som även har filmatiserats otaliga gånger. Versionen från 1931 med Boris Karloff är klassisk. En av Shelleys främsta föregångare var Ann Radcliffe som med "Udolphos mysterier" (1794, The Mysteries of Udolpho) skapade en av de första skräckromanerna.

Litterära, filosofiska, politiska och vetenskapliga referenser vittnar om Shelleys bildning och beläsenhet. Med maken och Lord Byron fördes intellektuella och vetenskapliga samtal och hon refererar i "Frankenstein" och "Matilda" (Mathilda, skriven 1819-20, men inte publicerad förrän 1959) till bland andra Dante, Milton och Goethe. Efter ett kvällssamtal om Darwin med maken och Lord Byron föddes Mary Shelleys vakna mardröm om en vetenskapsman som skapar en monsterliknande varelse. Drömmen kom att utgöra stoffet till hennes mest kända roman som givit upphov till en mängd tolkningar. Victor Frankenstein drivs av naturvetenskapligt och metafysiskt intresse och vill sätta sig över naturen genom att skapa en människa som får monsterlika dimensioner. Romanen problematiserar och kritiserar människans försök att kontrollera naturen och monstret kan ses som en sinnebild av den fara som vetenskaplig forskning innebär. "Frankenstein" har betecknats som en "litterär analys av den moderna, ’vetenskapliga’ människans psykologi". Det vetenskapliga forskningsprojektet blir Frankensteins undergång och han omtalar sin kunskapstörst, "det var himlens och jordens hemligheter jag ville utforska", som sitt öde. Percy Shelley företrädde den romantiska världsbildens upphöjande av fantasin och känslan. I såväl "Frankenstein" som i "Den sista människan" (1826, The Last Man) förhåller sig Mary Shelley mer avvaktande till romantikens ideologi än maken. Victor Frankenstein är medveten om naturens skönhet men det vildsinta och lekfulla kontrasteras mot det vetenskapliga och asociala: "mina ögon var okänsliga för naturens skönhet". Ramberättelsen är en envägs brevroman där sjökapten Walton i brev till systern återberättar Frankensteins och monstrets historia. Shelley förespråkade en reformistisk ideologi och menade att mänskligheten själv är orsak till sociala omständigheter. Monstret längtar efter social gemenskap och hans ondska växer då han förskjuts av de människor han närmar sig. En feministisk läsart tolkar monstret som en symbol för Shelleys upplevelse av sig själv och andra kvinnor som "abnorma" kompositioner av andra människors drömmar och förhoppningar. Shelley dolde frågan om kön genom att ofta utgå från ett manligt perspektiv, så till exempel i "Frankenstein" och länge rådde föreställningen om att romanen var skriven av en man.

Den pessimistiska romanen "Den sista människan" skrev Shelley efter att maken omkommit i en drunkningsolycka. Detta gotiska verk anses vara hennes mest genomarbetade och som nyckelroman det första engelska exemplet på en apokalyptisk berättelse. Romanen bär drag av olika genrer, bland annat äventyrsroman, bildningsroman, samhälls- och äktenskapsroman. Handlingen utspelar sig i en framtid från 2070 och framåt och förebådar som naturvetenskaplig framtidsroman sf-litteraturen som bland andra Jules Verne utvecklade i samma stil. Den pekar också fram mot 1900-talets nihilism och existentialism genom att spegla det moderna tidsmedvetandet och insikten om att all mening skapas i tillfälliga relationer och kommunikationssystem. Romanen för en politisk diskussion där tronföljaren Adrians ambition är att inrätta ett republikanskt styre i England. Porträttet av den självuppoffrande Adrian, som dock aldrig gifter sig och tar ansvar för en familj, rymmer samtidigt en kritik mot egoistisk narcissism. En sådan kritik går att läsa in även i skildringen av Victor Frankenstein. Shelley ställer ideologin om familjen mot människans egoism och till exempel pendlar berättaren Lionel Verney mellan en önskan både om att förkasta och att tillhöra civilisationen.

"Matilda", "Lodore" (1835) och "Falkner" (1837) förespråkar samtliga ideologin om den jämlika familjen där både mannen och kvinnan måste ge avkall på personliga ambitioner och gemensamt ta ansvar för familjen. Döden är ett centralt tema i flera av Shelleys romaner och i "Matilda" och "Lodore" är den invävd i en komplicerad relation mellan far och dotter. "Matilda" gestaltar en fars incestuösa dragning till sin dotter och tematiserar "döden-i-livet" genom att fadern förtär dottern. "Oidipus" är en explicit intertext och liksom den antike föregångaren är Matilda orsak till båda sina föräldrars död. Faderns ansvarslöshet gentemot dottern i "Lodore" leder till att hon begår självmord. En läsning av Shelley ur ett feministiskt perspektiv poängterar att samtliga Shelleys karaktärer kan läsas som offer och de kvinnliga hjältinnorna är offer för offer och därmed i dubbel bemärkelse svaga och patetiska. I den gotiska romanen speglar ofta det yttre landskapet det inre själstillståndet. Matilda börjar sin retrospektiva berättelse under vintern, isolerad "in a lone cottage on a solitary, wide heath". I systrarna Brontës författarskap var den karga heden en typisk sinnebild för det inre själslandskapet.

Förutom "Frankenstein" och "Den sista människan" har Shelleys produktion varit tämligen svåråtkomlig. En ökad utgivning av hennes romaner, noveller, essäer och förord ger moderna läsare tillgång till en mer mångfacetterad bild av hennes författarskap.

Det här är en förkortad version av artikeln om Mary Shelley. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att logga in eller starta abonnemang.

Visa hela artikeln

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang

Denna funktion kräver ett abonnemang